Pliiing! Ploooooooooong! Dörringningen ekade i mina öron. Yrvaket öppnade jag sakta ögonen och försökte samla kraft så jag kunde ta mig upp och gå för att öppna dörren. Eller jag hann i alla fall tänka den tanken innan jag la mitt huvud på kudden igen och somnade om. Mjukt seglade jag ånyo in i drömlandskapet men den resan blev kort - 30 sekunder senare ringde det på dörren igen, denna gång var det en väldigt aggressiv samt bestämd pling. Sömndrucket registrerade min hjärna denna händelse och tänkte handla såsom traditionen påbjuder, dvs gå och öppna - men min kropp vägrade. Den kurade ihop sig i fosterställning och tvingade hjärnan att bege sig till dröms igen.

Två timmar senare vaknade jag pigg och rask, den första tanken som slog mig är att det precis plingade på dörren! Hastigt tog jag på mig en t-shirt innan jag halvt springandes förflyttade mig dit. Men min besökare var inte kvar.
Har folk inget tålamod nu för tiden?

För övrigt har dagen vart händelsefattig. Bara grindat i princip. Gick väldigt bra på dagen men sämre nu ikväll, men hittade ett plus på någon dollarhundring i alla fall. Månaden ser ut att sluta ganska väl trots en katastrofalt dålig inledning, som jag dock har mig själv och inte variansen att skylla på för jag spelade så jävla dåligt och satt och donerade pengar till allt och alla. Men jag slappade till mig själv och slutade zombiegrinda och sen dess har jag plussat stadigt.
Borde plugga lite i vår så jag får något vettigt att göra utöver pokerspelandet.. Men kan inte riktigt hitta studiemotivationen, frågan är om jag ens skulle finna den om jag bokstavligen talat hade en kniv emot min strupe?

Kvällen har varit till behag. Lyckats plussa på grindandet för första gången på flera dagar, hittade $300. Dollarn ligger på över 8 kronor också, i Augusti var den nere kring 6 kronor så man klagar inte.. let the good times roll.
Har lite småkrämpor i ryggen dock som är ganska störande, men inte så konstigt. Jag sitter inte ergonomiskt optimalt just nu vid datorn hehe. Lyckades ju i min enfald ha sönder mitt datorbord så nu lär jag sitta i min soffa. Svårt att hitta en skön sittställning där medans man sitter framför datorn. Antingen så halvligger jag tillbakalutad vilket belastar axlarna emedan jag måste skjuta fram dom för att kunna nå tangentbordet med fingrarna, eller så sitter jag krumryggad likt en benskör pensionär :P
Får se till att ta mig till IKEA för att styra ett nytt datorbord, men har inte orkat fixa skjuts än.. hehe.

Nu ska jag sätta på lite soul och lägga mig för att läsa ett tag sen blir det ett par avsnitt Supernatural innan sömn.

peace and prosperity

Hej, jag är från framtiden. Jag lever i skrivande stund i år 2052. Jag sitter sedan tio år tillbaka fångad i ett högteknologiskt, rigoröst fängelsekomplex någonstans utanför USA's västkust. Nej, jag är ingen brottsling, inte ett kriminellt slödder som förtjänar att få sin frihet bestulen. Jag är utsatt för en komplott. En konspiration emot min person. Bakom den står män med makt, väldigt mycket makt. Dom insåg att jag var dom på spåren, att jag visste vilken agenda dom egentligen hade, vad dom sysslade med bakom rökridåerna. Jag var nära att få dom på fall, men längre än så kom jag inte. Jag misslyckades.Gjorde misstag. Det har man inte råd med när man har att göra med dom här.

Dom såg till att mitt DNA fanns på en brottsplats där fyra människor kallblodigt blev ihjälskjutna. Självfallet dömdes jag för dådet, och eftersom Obama avskaffade dödsstraffet i USA anno 2011 fick jag livstid utan möjlighet till villkorlig frigivning.

Nu frågar ni säkert er själva hur jag kan skriva detta, jag som inte ens är född än.
Så här är det. Jag har genom djup meditation lyckats få min astralkropp att ta sig in i en dimension där tid och rum inte fungerar på samma sätt som i den vi lever i. Genom denna dimension kan jag kommunicera med vilken person som helst som någonsin har existerat på jorden. Emellertid så kan jag endast göra mig hörd genom telepati, jag kan alltså inte manifestera mig själv fysiskt i dåtiden.
Jag valde ut en ung man vid namn Karl Henrik som budbärare för min sak. Det är alltså han som skriver detta efter mina instruktioner. Nu är det så här att han av ett misstag råkade nämna detta för en psykolog och det beslutades kort därefter av en psykiatriker som psykologen i fråga konsulterade angående detta att Henrik skulle bli föremål för psykiatrisk tvångsvård, emedan han enligt läkaren var psykotisk och levde med "de mest fantasifulla vanföreställningar" etcetera.
Naturligtvis så vägrade Henrik att bli intagen för "vård" eftersom han inte alls led av några som helst hallucinationer eller dylikt, så han kravlade sig ur tvångströjan likt självaste Houdini och flydde ifrån mentalsjukhuset med benen på ryggen.
Han har ett uppdrag från mig han måste slutföra och det är starka krafter som verkar för att han inte ska kunna göra det.
Om det är så att han tas tillfånga av psykvården måste ni till varje pris se till att han blir fri.
Annars är mitt öde förseglat.